Se inte på mig med de ögonen,
vill inte att du är ledsen.
Tänk om de fanns ett ord jag kunde
säga som fick dig glad igen.
Jag vill vara anledningen till att du
blir glad men jag gör dig ledsen.
Jag vill ta bort den frätande smärtan
i magen, vill gå tillbaka i tiden och göra allt ogjort.
Ärlighet gör ont, kanske ska hålla lite mer osagt.
Jag skulle göra vad som helst om jag fick sitta
med dig vid solnedgången på min plats en gång till.
Ditt leende ger mig den skönaste känslan.
Vill känna din hand i min, känna hur du trycker mig närmare.
Du o jag
tisdag, juni 13, 2006
Verklighet
Skrivet av Tant Emma klockan 10:23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar