okomplicerat

Ibland drömmer jag mig tillbaka till när jag gick typ i mellanstadiet och lågstadiet. Allt var så enkelt då. Min självkänsla höll för allt, jag brydde mig inte om folk tyckte jag var konstig någonsin. Jag hade ändå min bästa vän och människor som tyckte om mig omkring mig alltid. Att kunna ringa sin bästis: ska vi leka idag? Det var så enkelt, så var de så lätt att träffa nya människor.

Jag har så svårt att prata med nya människor nu förtiden..
Jag skulle dock verkligen behöva lära känna nya människor
tycker de är både svårt att hitta nån att prata med sen att våga
sen att faktiskt ha nått att prata med.. Svårt att hitta nån som verkar
passa mig faktiskt..