Krävande

Jag vet inte om jag kräver för mycket?
De kanske är så att när jag blir ledsen
ibland att jag faktiskt inte har rätt till det
utan att de jag tänker är alldeles fel.
Kanske är det mitt tankesätt som förstör
det hela, jag kanske blir ledsen för att
jag inte kan förstå mig på världen.
Oftast känns de bara som att aldrig
någon kommer förstå sig på mig.
Det gör inte jag heller.
Är rätt less på mig jag också,
skulle önska att jag kunde tänka
på ett helt annat sätt. Försöker
verkligen också men helt i jävla
onödan. Det hjälper inget till för
jag är bara den jag är. Jag kan inte
vara den härliga och glada tjejen en
sån som alla gillar och aldrig någon
kan bli sur på. Jag får skaffa mig
en get och flytta ut i skogen. Några höns
och kanske en ko kunde vara trevligt.
Så en hund som närmaste vän.
De är lojala varelser, det är jag med
så det passar bra. Där ska jag bo i min
ensamhet tills den dagen jag dör.
Det eller att jag försöker se positivare
på livet och kanske försöker sluta att
önska efter att vara någon jag inte är.
Jag jämför mig alltid med andra och
försöker komma på vad jag kan göra
för att vara bättre. Den insikt som jag
försökt och fortfarande försöker med
är att förstå att jag duger som jag är.
Om inte andra människor tycker jag gör de
så behöver inte de vara med mig.
Det är ju inte så svårt när man tänker på de,
antingen tar de än för den man är
eller så gör de det inte.
Då kvittar de väl egentligen..

Aja insikten kommer väl snart den med.

:)